Jag har sjunkigt så lågt. Att jag begär sånt här av mina vänner är sjukt.. Jag hatar mig själv för det. Jag hatar mig mer än någonsin. vad länge ska jag stå ut? Jag har gett upp.

Jag vill inte mer. Snälla låt mig få försvinna. Jag vill inte mer. Jag hatar mig själv.

Varför kan jag inte lägga in bilder här på bloggen? Det bara står och snurrar och snurrar så kan inte lägga in något. Så lite tråkigt att blogga utan bilder. Och jag orkar INTE byta blogg ännu en gång pga krångel. Det är väl inte meningen att jag ska blogga helt enkelt.

Jaja. Tänkte berätta lite snabbt om kvällen igår.

Terje och jag gick till Camilla och Björn. Där åt vi mat och satt och pratade massor och jag tycker det är lite jobbigt att "lära känna" nya människor då jag är så blyg. Men Camilla och jag verkar ha rätt mycket gemensamt. Förflutet osv. Gått igenom samma saker.  Sen gick vi till Kåren. Där var ju alla skapligt fulla och jag hade väl druckigt lite jag med så nykter var jag då INTE. Va jätte trevligt där ändå tills det kommer en jävla IDIOT som inte alls tyckte att varken jag eller Camilla hade något att säga till om vad det än gällde. Vad vi än sa va det fel och puckot skulle käfta emot hela tiden.  Jaja. Idiot va han i alla fall. Så vi tjejer som ändå inte kunde öppna munnen utan att få en spydig kommentar gick ut därifrån och satt ute och väntade på dom andra.

Skulle egentligen ut ikväll igen men vet inte om orken finns där rikitgt. Utan jag gjorde "mysmat" istället så får vi se vad som händer sen. Vem vet kanske drar ut ändå.

Idag blev det lite mysmiddag hemma. Prövade på att göra eget vitlöksbröd vilken visade sig vara MYCKET godare än färdigt från ica och SÅ himla enkelt!

Sen potatis i ungsfolieknyte med smör och dill :) Blev riktigt lyckat!

Kommer jag inte bort här ifrån snart så kommer jag göra något väldigt väldigt dumt snart.

Allt var så bra nyss. Men nu gick allt i kras. Jag vill inte mer. Jag orkar inte.

Jag skriker inombords. Jag gråter fast ingen ser. Ingen bryr sig. Jag vill inte mer. Alla dom där tankarna som jag en gång hade. Dom som jag arbetat bort. Dom som jag hoppades aldrig mer skulle komma tillbaka dom kom tillbaka. Dom finns här nu. Har inte vågat inse det. Men nu vet jag att dom finns här. Jag försöker hålla mig borta men det går inte.. Jag kämpar i hopp om att klara mig igenom det men det kommer jag inte göra. Jag kommer falla djupare än någonsin och jag kommer aldrig lyckas ta mig upp.  Förstår inte att alla mina vänner bor så långt bort. Nu behöver jag er här vid min sida. Jag klarar det inte ensam.  Kanske dags att flytta ifrån stan för här har jag ingen. Ingen. För här sitter jag förkrossad,rädd och ensam .. Dom vänner som jag trodde jag hade försvann.

Allt jag ber om är att få försvinna en liten stund. Bara för ett tag.

Och när jag kommer tillbaka så ska allt vara bra. Som att vaka upp ur en dröm . Allt är bra, men det är inte bra. Det är ingen dröm. Det är verklighet. Det är här och nu. 

Jag blundar och hoppas jag försvinner.

Döden är mörk, svart som natten

den omfamnar oss, vi blir vänner

Döden ler, den kurrar som katten

Den hälsar på oss, mycket snart förenas vi.

Idag känner jag mig så tom. Känns som jag inte räcker till och jag vet inte vad jag ska göra för att kunna räcka till. Känns så förbannat jobbigt att man ska glida ifrån människor som man verkligen tycker om.. Jaja sånt är livet vissa vänner blir vänner för livet och andra träffar man bara för en liten stund.

Idag så har det varit sånt underbart väder. Blev en lunch på stan med Terje,Björn och Camilla. vi åt på kina och det var så inibomen starkt! Herre min gud så starkt det va :P  Sen satt jag och solade lite sen bar det av upp till Mamma.

Nu ska jag väl laga mig något att äta men vad vet jag inte.  Uppdaterar kanske mer ikväll.