Sjukt jobbig natt inatt. Men jag hoppas den här dagen blir bättre. Nu snart ska jag iväg på ett möte sen ska jag ut och gå hade jag tänkt. Gå ända tills benen inte bär längre.

Tankarna måste försvinna!!

Så idag blir det möte,promenad sen låser jag in mig och låtsas att jag inte finns.

Livet känns så jävla svårt. Går inte en dag nu utan att jag vill skada mig så mycket att det skulle vara sista gången.

Jag hatar att jag varje dag funderar på om det här ska vara den sista.

Jag är så jävla svag och så jävla feg att jag inte ens vågar ta det där sista steget. Varför gör jag det inte?!

varför sitter jag bara och funderar på massa vägar här ifrån men jag tar aldrig tag i det? Varför kan jag inte bara somna och aldrig mer vakna.

Jag vill så gärna göra så mycket ogjort, jag ångrar så många saker som jag gjort.

Jag blir arg på mig själv som blir så beroende av människor för att hålla mig själv uppe. EGOISTISK.

Känner mig sjukt jobbig och idag har jag knappt velat höra av mig till någon för jag känner själv att jag är jobbig. Att jag bara pratar om mig själv och aldrig bryr mig om någon annan.

Jag vill bara skrika till dig vad mycket jag behöver dig!!!Jag önskar du bara släppte allt för att krama mig tills allt är bra igen.

Jag vill bara skrika efter hjälp men jag kan inte.

Jag vågar inte känna efter. vad har jag gjort? Att jag skulle behöva göra det här för att vakna upp och inse vad jag egentligen har. Det är nu såhär efter jag verkligen ångrar mig men allt kommer bli bra. Jag hoppas det i alla fall.

Livet tar såna snabba vändningar ibland, så snabba att jag själv inte hinner med att förstå vad som händer.

Till alla som jag har nära, jag älskar er! Önskar jag hade sagt så mycket till folk som haft stor del av mitt liv men nu är det försent. Nu har det ingen betydelse för allt är redan förstört. Idag har jag sårat så många människor pga min idioti men jag biter ihop och reser mig upp igen. Jag klarar väl det här?

Jag slutade andas för några sekunder, försökte känna efter hur jag egentligen mår.
Hur mår jag? Vad händer? Vad vill jag?
Livet tar såna snabba vändningar! Jag förstår inte själv vad som har hänt,vad jag har utsatt mig för eller
vad jag egentligen vill.
Varför försöker jag ens att få ur mig mina känslor när jag vet att det inte kommer gå?
Kanske för att bägaren håller på att rinna över och jag vet inte själv vad länge mer jag kommer
orka att kämpa mig igenom det här eller om jag ens kommer orka att börja.
Jag låtsas att allt är bra. Frågar någon hur jag mår så svarar jag alltid jag alltid att det är bra
utan att ens känna efter om det verkligen är det.
Jag börjar komma in i mina gamla vanor igen vilket skrämmer mig lite, vad långt ska det gå den här gången?
Kommer jag klara att ta mig ut den där onda spiralen som jag satt mig i?
Kommer det där mörkret och all ångest,tårar och tankar som jag försökt gömma
längst inne någonstans där inte ens jag skulle hitta det igen.
Dum som jag är.
Det ligger och gnager på mig innifrån och ut och egentligen vill jag bara skrika ut allt som jag känner.
Jag vill skrika till hela världen vad jag hatar mig själv, vad mycket fel jag alltid tycker att jag gör.
Jag skulle vilja förklara för alla men jag kan inte sätta ord på hur jag känner.
VARFÖR KAN JAG INTE DET?
Varför kan jag inte bara släppa den där spärren som jag har och låta allt komma ut?
Det har gått alldels för långt och jag drar åt mig så mycket problem som jag bara kan för
att slippa ta tag i mina egna, tänker alltid att jag kan ta mitt eget sen.
För det är så jag känner, att jag inte är lika viktig som andra.
Jag saknar den där tiden då allt var så bra! Inga problem existerade och jag mådde bra.

Nu när jag tänker efter och läst igenom texten så vet jag inte ens vart jag vill komma med det här.
Varför skriver jag ens?!

Herinases, Jag klarar inte det här utan dig. Försvinn itnte ifrån mig!    

Nu idag så fick jag det värsta beskedet som jag någonsin kunnat få. vill inte gå ut med det här men behövde ändå få skriva ut det. Önskar att det inte vore sant men jag håller tummarna på att det går ändå.

Idag har det varit en bra dag! Inte massa ångest och sånt som jag nu har haft i flera veckors tid.. Men jag kan inte ge upp för det. Jag försöker verkligen att klara mig igenom det här fast än det är så jävla svårt.
Snart är det jul också vilket innebär ännu mera ångest men åker till Strömstad den 25e så det ser jag verkligen fram emot. Komma bort ifrån den här jävla stan en stund! Kommer dock sakna några lite extra mycket!

Nu tänker jag sitta här i min ensamhet och dricka glögg.

hej! antar jag inte haft något vettigt att skriva. Men nu känns det som det är så mycket som bara måste komma ut. Jag väljer att skriva det här, vilket kanske är dumt? vad vet jag.

Under några veckor nu har det hänt så ofantligt mycket i mitt liv. vissa saker har förändrat mitt liv förevigt. jag vet inte om jag ser det som bra eller dåligt för jag har inte vågat känna efter. Det är nu i just denna stund som jag sitter här som jag verkligen har tänkt igenom varför jag aldrig tagit det där steget som jag varit nära på att ta så många gånger. Här är några av orsakerna tror jag :

Min älskade Pappa. Den starkaste människan jag vet! Han som ligger mig varmast om hjärtat! En av dom underbaraste människorna jag känner, Så himla stark. Verkligen en förebild för mig! utan han vet jag verkligen inte vad jag skulle ta mig till! Han är så himla viktig för mig. Jag önskar alla kunde få ta del av honom för jag tror verkligen varje människa här på jorden skulle behöva en bit av MIN pappa i sina liv för hans energi kan få en att gå igenom både eld och vatten! Du är så himla viktig ska du veta!

Du har gjort så mycket för mig.

Alla mina vackra vänner såklart! Utan er hade jag aldrig stått här idag. Tack för att ni alltid orkar med mig. tack för att ni skickar era stöttande sms när ni vet att jag behöver höra något bra. Tack för att ni släpper allt ni har för att gå till mig när jag fallit ner igen. Ni är guld värda! Försvinn aldrig ifrån mig <3

Min Mamma! Hon är en av mina bästa vänner. Vi har kommit varandra så himla när nu så utan henne vet jag inte vad jag skulle göra! Hon är också en som jag verkligen vill bli som. Jag ser upp till dig Mamma! Du är en av dom vackraste och starkaste kvinnorna som jag någonsin mött och du kommer alltid ligga mig varmt och hjärtat vad som än händer. Du ställer alltid upp på mig!

Alla mina syskonbarn!! Jag vet inte varför jag börjar gråta när jag ska skriva om er? Jag förstår inte men ni är verkligen hela mitt liv! Det är er som jag lever för. Jag får all kraft i världen bara av att hålla om er i 2 sekunder. Jag släpper er aldrig! Aldrig!!

Och Herinases så klart! Finns nog ingen i hela världens som jag lagt ner så mycket kärlek och tid på som dig!

Känner mig så löjlig just nu! Bara sitter och gråter nu när allt verkligen sjunkit in. vad som egentligen hänt.

Jag önskar jag någon gång under mitt liv att jag kan gengälda er för det ni gjort för mig!

Vissa dagar som tex dom här så känner jag mig verkligen som världens sämsta vän,dotter och syster.

Fast det har varit ständigt motvind i månader nu så försöker jag kämpa mig igenom det ändå. Jag försöker verkligen!

Håller på med middagen nu, idag blir det stek,sås och potatis. Hoppas det blir bra. Inget annat idag har ju gått min väg idag som sagt.

Idag har jag så mycket känslor i kroppen. Jag orkar inte med dagar som dom här. Men jag försöker!