Direktlänk till inlägg 12 september 2011
Jag sitter och läser igenom gamla texter och dikter, jag blir rädd för mig själv när jag läser det. Jag har verkligen känt och känner så. Nu förstår jag varför jag aldrig låtit någon läst det.
Har varit min flykt att få skriva. Har varit skönt att få ut alla tankar och känslor som jag inte kan prata om på något sätt.
Idag frågade Mamma mig "mår du inte bra?" Jag svarade att jag mådde bra, Jag tänkte inte ens efter innan jag svarade för den där vanan att jag inte vill såra någon finns kvar. Vad gör man?
Jag står här och försöker ta mig fram genom livet men varje andetag gör ont och det känns som jag givit upp.
Någon annan som varit med om samma som skulle vilja dela med sig av sina erfarenheter? Tveka inte! skriv en rad eller två.
Låt det bli bra. Snälla.
Sjukt jobbig natt inatt. Men jag hoppas den här dagen blir bättre. Nu snart ska jag iväg på ett möte sen ska jag ut och gå hade jag tänkt. Gå ända tills benen inte bär längre. Tankarna måste försvinna!! Så idag blir det möte,promenad sen ...
Livet känns så jävla svårt. Går inte en dag nu utan att jag vill skada mig så mycket att det skulle vara sista gången. Jag hatar att jag varje dag funderar på om det här ska vara den sista. Jag är så jävla svag och så jävla feg att jag inte ens v...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
||||||
5 |
6 | 7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
|||
12 | 13 |
14 |
15 |
16 |
17 |
18 |
|||
19 |
20 |
21 |
22 |
23 |
24 |
25 | |||
26 |
27 |
28 |
29 |
30 |
|||||
|