Livet känns så jävla svårt. Går inte en dag nu utan att jag vill skada mig så mycket att det skulle vara sista gången.

Jag hatar att jag varje dag funderar på om det här ska vara den sista.

Jag är så jävla svag och så jävla feg att jag inte ens vågar ta det där sista steget. Varför gör jag det inte?!

varför sitter jag bara och funderar på massa vägar här ifrån men jag tar aldrig tag i det? Varför kan jag inte bara somna och aldrig mer vakna.

Jag vill så gärna göra så mycket ogjort, jag ångrar så många saker som jag gjort.

Jag blir arg på mig själv som blir så beroende av människor för att hålla mig själv uppe. EGOISTISK.

Känner mig sjukt jobbig och idag har jag knappt velat höra av mig till någon för jag känner själv att jag är jobbig. Att jag bara pratar om mig själv och aldrig bryr mig om någon annan.

Jag vill bara skrika till dig vad mycket jag behöver dig!!!Jag önskar du bara släppte allt för att krama mig tills allt är bra igen.

Jag vill bara skrika efter hjälp men jag kan inte.

Jag vågar inte känna efter. vad har jag gjort? Att jag skulle behöva göra det här för att vakna upp och inse vad jag egentligen har. Det är nu såhär efter jag verkligen ångrar mig men allt kommer bli bra. Jag hoppas det i alla fall.

Livet tar såna snabba vändningar ibland, så snabba att jag själv inte hinner med att förstå vad som händer.

Till alla som jag har nära, jag älskar er! Önskar jag hade sagt så mycket till folk som haft stor del av mitt liv men nu är det försent. Nu har det ingen betydelse för allt är redan förstört. Idag har jag sårat så många människor pga min idioti men jag biter ihop och reser mig upp igen. Jag klarar väl det här?